Serious Humörsvängningar & K-Brunns-Bojkott

Okej, den här dagen har haft en ganska konstig kurva... Typ så här:


Som Ni ser så började den på ett sisådär hyfsat bra lördagsmorgonhumör, tror det var mycket på grund av ett smått kaosartat lager på Weekday som jag fick i uppgift att organisera om och som blev kalastjusigt när jag va klart med det. Sen också en hel del på att jag fick träffa några av mina favoriter igår. Det blev middag i Kungshallarna och sedan "Dumpa Honom!" på Sergel-bion. Smarrig frulle och skjuts till pendeln var bara början på en kraftig uppgång från den starten. Väl i Södertälje va det först house och det mesta kändes riktigt bra. Sen hade vi vår gästlärar-lektion... och kan ni tänka er! Skönaste killen! Så tre veckor frmmåt ska vi ha honom och han inte bara dansar bra och är fett skön... nej, nej söt lyckas han vara också! Mmmhmm...

Men här kom sen alltså droppet... Varför? Kan nån förklara hur jag plötlsigt lyckades få världens ångest inför hela jävla framtiden? Orkar inte dra allt men kort sagt så är det ju så sjukt mycke grejer jag vill göra med och i mitt liv och det känns som det är omöjligt att få plats med allt! Dessutom spelar det ingen roll för förr eller senare kommer man typ i alla fall va trött på allt och ångra att man inte levde annorlunda.

Eller kommer man det? Måste det bli så? Måste man bli som alla dom där jävla kostymnissarna som har rutin på varanda liten minut av sin dag? Va?

Det är liksom svårt att få det att gå ihop...
Gör du för mycket blir du förr eller senare sönderstressad och trasig och glömmer bort hur det va att faktiskt njuta av det du gör i nuet. Men gör jag inte så mycket som jag bara kan så kommer det ju alltid finnas nånting jag ville göra men aldrig gjorde!

Men va tänker jag så här för?! Jag har ju faktiskt kännt mig så jäkla chill inställd till allt på senaste tiden. Vägra bara keep it that way! Fuck it! Nu lägger jag ner! Som ni ser gick kurvan ju ganska kvickt upp igen. Va tvungen att duscha och pallra mig ivag till en släktmiddag och då fick jag tankarna på annat. Live life happy, fan... Andas in... Andas ut....

Så, det jag skulle säga va:
Från och med nu startar en K-brunns-bojkott! Okej, vissa kanske redan glömt att en gång i tiden undvek eller älskade man att gå på vissa brunnar och för mig sitter det där liksom i reptilhjärnan vid det här laget... men det jag nu bojkottar är inte vilka brunnar som helst utan K-brunnarna! Jag menar, ingen  kan väl ärligt säga att det inte poppar upp någons namn i ens huvud när man ser att man går på en K-brunn? Eller? Är det bara jag som är lite skruvad som vanligt?

Men poängen är oavsett vilket namn som poppar upp i huvudet, en f. d. klasskompis eller en sommarflört, så va tusan har han att göra med K-brunnen. Så nu bojkottar jag helt enkelt alla K-brunnar och passar på att stämma dem också! Jag menar, borde det inte va straffbart att trycka in ett namn i någons huvud bara för att man blir gådd på (?) dagarna i ända?

Klubban i bordet på detta & välkommen att joina!
Peace out, man!

Kommentarer
Postat av: Fiia

Klockrent vännen :)

Skönt dessutom o höra att det inte bara är jag som blir psykstressad, av allt och inget man inte hunnit göra och när man tänker på framtiden.

We tillhör den utåtriktade delen av Sveriges ungdomar. Har helt enkelt både sina för och nackdelar.. :)

LY! ;)<3

2009-04-05 @ 16:31:42
URL: http://johansdutter.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0